Kraftverk 3714


• Markus Widegren • Sverige • 2005 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Reality Shift


SPELTID:

• 136 min.


MEDVERKANDE:

• Maria Bergquist
• Sandy Mansson
• Emil Jonsson
• Anna-Sara Kennedy
• Anders Östlund
• Åsa Siika
• Lina Östlund
• Gunnar Lindgren
• Michael Mansson


MANUS:

• Fred Anderson
• Markus Widegren


FOTO:

• Markus Widegren


MUSIK:

• Puola / Termodynamikens Sjunde Lag / m.fl.


PUBLICERAD:

• 7 Mars 2006 - 13:37:07


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx------
2006-----84368--
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010-------64810-
2011-109---------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Bara fodralet till DVD:n väcker någon form av intresse. Man kommer i alla fall på sig själv med att fundera över vad bilden vill säga och om den kommer att få sin förklaring under filmens gång. Det andra man undrar över är speltiden - 2 timmar och 16 minuter. Även för en "vanlig" film är det en ovanligt lång speltid, men då vet man någonstans inom sig att storyn antingen är komplex eller att filmen går i ett ganska så långsamt tempo. I vilket fall krävs lite mer koncentration än vanligt.

Det allra första som slår en när man väl börjar titta på "Kraftwerk 3714" är hur snyggt mardrömslik och trippad inledningen är. Erik sitter i sin stuga och pratar med sin vän Vladimir via en komradio. Vladimir verkar dessvärre ha flippat ur och skriker något på ryska innan... Något händer...

Efter förtexterna anländer Johanna till Bråckaviken där hon växte upp. Hon har varit borta ett bra tag, men ska nu flytta tillbaks till trakterna. Tyvärr verkar Johannas mamma Elisabeth också balla ur... Och hennes farmor verkar vara på god väg. Hon har bl.a. fått en present av Vladimir - En komradio som hon kan prata med honom med. Enda kruxet är att Vladimir drunknade i en damm för ett bra tag sedan.

Under tiden har författaren William flyttat in i morfar Vladimirs hus och det verkar snart inte som det är världens mest idylliska hus att bo i. Johanna tar det allmänt lugnt till en början, fotograferar lite, pratar med befolkningen o.s.v. Snart går det upp för henne att något i Bråckaviken inte är som det ska. Och detta oförklarliga som ändå är gripbart reagerar människor ganska så negativt på. Bl.a. försvinner en familjefar till något som liknar en annan dimension för mycket för att vara något annat. Och trollkarlen Den Stora Caspar lyckas med det ultimata tricket - Att trolla bort sig själv.

Kan då allt skumt som sker ha något med vattenkraftverket att göra? Tja, med en titel som "Kraftverk 3714", så...

På 136 minuter film hinner man med väldigt mycket. Nästan på ett nyskapande (Och definitivt originellt!) sätt hjälper alla märkliga kameravinklar, övergångar, inzoomningar, användandet av "fast motion" och nerviga bildcollage till att ge filmen en vattentät och obehaglig atmosfär. Men i nästa stund kan filmen vara hur stillsam som helst. Men de nyss nämnda bildkaskaderna blir kvar i medvetandet och färgar av sig på resten av filmen. Här finns många saker som man hajar till av och allt tar ett bra tag att smälta - Precis som vilken David Lynch-rulle som helst...

Ja, det är omöjligt att inte komma in på begreppet "Lynchsk film" eftersom regissören Markus Widegren är en "Twin Peaks"-fanatiker och formligen vräkte in influenser från serien. Lite av bildspråket påminner stundtals om "Twin Peaks", men handlingen är ändå väldigt annorlunda. Visst finns här tid- och rumsförskjutningar vars betydande roll förstärks av alla bilder, men annars... Nej... Man skulle inte kunna kalla det här för ett "Jämtländskt Twin Peaks", för det är något helt annat.

Även om "Kraftverk 3714" börjar på ett allt annat än traditionellt sätt, så blir den efter en lugn början bara knepigare och knepigare. Det har ju i grund och botten sin förklaring i att dimensionsgränserna inte riktigt är som de borde vara. En hel del (Men långt ifrån allt.) förklaras i slutakten, men inget är övertydligt och det är värt flera berömmande ord att Widegren och Fred Anderson (Författare och producent.) vågade och lyckades göra en så lång film på detta sätt överhuvudtaget. Sedan att det praktiskt taget är en nollbudget-rulle... Det är bara makalöst. (Filmen ser ut att vara hundra gånger dyrare än vad den är.)

Den oförutsägbara storyn är ändå den drivande och starkaste kraften. Man vet aldrig vad som kommer att hända när det övernaturliga gör intrång i tillvaron. Några andra saker tillför dock inte handlingen speciellt mycket och något annat hade möjligtvis kunnat fungera bättre, men det är svårt att säga hur de hade kunnat lösas på något annat sätt än i dialogform. Det blir i alla fall aldrig segt (Ett par svackor kan man väl tåla även om man inte hittar något i dem.) och man missar nog ganska mycket under första titten. Inget finns ju i en film utan orsak, menar jag...

Vad vore sedan en film utan en massa kusliga och fina ljudlandskap samt ett sjuhelvetes bra soundtrack? Det är givetvis lika skruvat som filmen själv och framförs bl.a. av band som "Puola", "Expanding Chaos" och "Termodynamikens Sjunde Lag". Soundtracket förstärker kort och gott känslan i filmen ytterligare.

"Kraftverk 3714" är en salig och hjärtlig soppa av horror, thriller och drama, men Widegren och Anderson ser till att aldrig hälla ned saker i soppan som gör att den blir dålig. Tvärtom. Det skulle vara rätt svårt att ens räkna upp tre svenska filmer som är bättre än den här... Eller som ger en mer givande och varaktigare helhetsupplevelse snarare.

Avslutar med att säga: Fan, vilken underbart bra filmsektion ICA-butiken i Bråckaviken har!

 



  

IDÉ : 77%


Välgenomtänkt och snirklig. Trots tunga influenser har inte "Kraftverk 3714" blivit en kopia av någon David Lynch-rulle.

  

STORY : 70%


Väldigt nyanserad, väldigt annorlunda och framförallt väldigt mycket story - Det kan ibland vara både på gott och ont, men här är det mer på gott än på ont.

 
  

REGI : 81%


En mycket stabil prestation av Widegren.

  

FOTO : 68%


Att Jämtland kan se så skräckinjagande ut på natten?

 
  

SKÅDESPELERI : 50%


Några få lyfter filmen och några få sänker den en aning.

  

MUSIK : 90%


A som i Asbra. Puola, Expanding Chaos, Termodynamikens Sjunde Lag, Metal Wings, SGAK och Sneezing Zombies kompositioner träffar helt rätt. (Finns soundtracket på CD?)

 
  

TEMPO : 74%


Det är ett under att så otroligt mycket fick plats utan att filmen blev outhärdligt slö.

  

ATMOSFÄR : 77%


Tät som skogarna runt Bråckaviken. Det tar ett bra tag innan man slutar tänka på allt man upplever under filmens gång.

 
  

UTFÖRANDE : 80%


Extrem lågbudget film kräver sina hundraprocentigt hängivna människor. Det här är extraordinärt väl genomfört på alla sätt och vis. (Utan pengar till råga på allt!)

  

REPRISVÄRDE : 75%


Även om filmen är lite svår att ta till sig, så håller den garanterat för ett antal repriser.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Helheten. (Med tanke på budgeten.)

 
 

Soundtracket är förmodligen bland det bästa som har hörts i en svensk film.

 
 

Det görs fortfarande för lite "sånt här".

 
 
...Och tänk vad det här teamet hade kunnat göra med några mille på fickan.